Jag har haft sådant grymt tålamod med denna vintern, men nu börjar jag faktiskt ledsna rejält. Jag är så förbenat trött på min enorma everest-parkas, alla otympliga tjocktröjor och alla fina skjortor och blusar som hänger och dinglar övergivet i garderoben därför att de är för kalla för att bära (tro mig, jag har försökt ett antal gånger)

 

Det känns helt overkligt att om ett par månader kommer jag sitta och löka i min överhettade bil på väg hem från jobbet och att det faktiskt kommer vara ljust både när jag åker till och ifrån jobbet.

 

De dagar man inte har något speciellt att göra och bara tar en kaffe på Pressbyrån och sätter sig i solen och dricker den.

Eller när sommaren kommer och man köper med sig en pastasallad och drar och badar vid någon mysig liten sjö.

 

Det känns som en oändlighet kvar dit...