Ibland är man fan värd en medalj!

Jag kan ärligt erkänna att jag spyr på dagliga träningsstatusar, jag själv är skyldig till sådana ibland, men folk som fotar sina nyttiga shakes och lägger upp instagrambilder på träningsskorna, varför?
 
Då har jag lust att säga som fransmännen "tu veux une medaille?" (vill du ha en medalj?). Samtidigt kämpar man ju med att motivationen och orken, så jag kan förstå bekräftelsefisket lite, även om det har sina gränser.
 
Hur som haver, idag har jag faktiskt gjort mig förtjänt av en medalj. Igår var tanken att jag skulle somna tidigt, så jag la mig på kudden redan vid 9, somnade någon gång runt 1 halv 2 och skulle sedan upp 6, inte så lyckat.
 
Efter jobbet var jag mer död än levande och genast uppstod en battle i huvudet. Hjärnan är nämligen blixtsnabb på att konstruera alla möjliga långsökta anledningar till varför man inte borde gå till gymmet. Jag ignorerade dessa och slog bort tankarna på hur otroligt skönt det bara var att ligga i sängen, drog på mig träningskläderna och gick.
 
Jag tränade till och med längre än vad det var tänkt från början. Jag är lite smygautistisk ibland och vill därför gärna sluta på hela klockslag. "Jag kan inte sluta när det står på 22" tänkte jag och fortsatte till 30. 
 
Jag skulle ljuga mig blå om jag sa att det jag gör just nu var lätt. Idag hörde jag en radioreklam om IKEA's restauranger där de berättar att de just nu serverar panerade spätta - med remouladsås. Tanken på remouladsåsen gjorde mig alldeles vild. Lika så tankarna på en hönökaka med hushållsost på.
 
Påsken ska vi inte ens prata om med godisägg och all dess djävulskap. 
Skitsamma, att jag ens orkade ta mig upp ur sängen och iväg till gymmet ska jag erhålla en medalj för. Nu ska jag krypa ner under täcket, så där skönt mör. 
 
Glöm inte bort att ge er själva medaljer ibland, man kan inte alltid förvänta sig det från andra, däremot kan man lära sig att ge det till sig själv.

Kommentarer

Namn Kom ihåg mig?

Mailadress

Bloggadress


Trackback