Dagens tankar.

Det enda jag kan tänka på idag är att jag vill hem och tvätta håret och måla om mina naglar.
Jag tvättar bara mitt hår ca 3 gånger i veckan, jag låter det bli lite lite fett innan jag tvättar det.
 
Det är för att jag inte vill övertvätta det så att hårkvalitén försämras och så att man kommer in i ett mönster där håret blir fettigt efter en dag.
En frisör sa till mig en gång: "Det absolut bästa hårinpackningen är att låta håret bli fett ibland"
 
Det ser dock inte så fräscht ut, men ofta hinner det aldrig bli särskilt greasy. Det är mer att det känns.
 
Det andra jag har funderat över är efter att jag läst Metro.
"Hetaste vinterhandskarna kommer från Mango" och så en bild på ett par helt fucking vanliga skinnhandskar.
Hetast hur? Kommer någon någonsin se den mikroskopiska lappen på sidan där det står "Mango"?
 
Då kan man lika väl gå till turistbutikerna i Gamla Stan och köpa ett par 99 kronor, precis samma kvalité som alla andra skinnhandskar.
Och de tre modelejonen som presenterades förstod jag inte heller.
1. En tjej i en svart tisha med YVSL-tryck och ett par batikfärgade brallor. Wow, så hippt. Eller?
2. Beoynces syrra i en blommig tantklänning, hon matchar så fantastiskt eftersom den svarta väskan går ihop med en svart rant på klänningen.
 
Inte för att jag är något modelejon men modevärlden är så pretto att jag kräks. Så länge man är känd/kreddig så kan man klä sig i ett nerbajsat långvårdslakan och ändå ses som innovativ och cool.
 
Nej.
 
 

Barn som skaffar barn.

Jag är helt emot att tvinga en annan människa att göra abort. Det ska aldrig få ske och jag är glad att så inte är fallet i Sverige.
 
Jag valde själv att ta det beslutet när jag blev gravid alldeles för ung, jag hade klarat det, men jag hade varit helt och hållet beroende av mina föräldrar och troligen hade jag också grämat mig över att ha missat min ungdom och resandet som jag ju älskar.
 
Vissa har inte den längtan och det är ju okej, man gör som man vill.
Jag anser att har man valet, så bör man vänta till man själv är kapabel att ta hand om ett barn, d.v.s jobb och en bostad för att täcka upp de grundläggande kriterierna som krävs för att ha barn.
 
Några unga föräldrar klarar jobbet galant, andra gör det inte. Som en bloggerska vars barn numer bor hos en fosterfamilj. Är man 14 år är uppmärksamhet av all slag nästan som en drog, en graviditet ger troligen ett rus utöver det vanliga, men sedan då?
Mina varningsklockor ringde när hon skrev ett inlägg om hur mamman reglerade vad hon fick skriva och inte. Som man gör mot ett litet barn.
Troligtvis var hon långt ifrån känslomässigt kapabel att vara mamma, hennes bottenlösa bekräftelsebehov genomsyrar hela bloggen och nu har hon även skrivit en självbiografi som bland annat handlar om hur hon sålt sin kropp.
Den biografin kommer hennes dotter även bli beblandad i när hon växer upp och det tycker inte jag är rättvist.
Konsekvenstänkandet i den åldern lämnar lite att önska.
 
En annan 16 årig bloggerska väntar sitt andra barn, men en ny pappa som hon inte är tillsammans med. Det sprack en månad in i graviditeten. Tonåringsförhållande är inte kända för att vara särskilt slitstarka, än mindre tåla ett barn.
 
Ett barn är från plusset på stickan, därefter förevigt, man slutar aldrig vara förälder, och ansvaret slutar inte när ungen fyller 18, vissa behöver man stötta längre än så.
 
Det är upp till var och en när man vill skaffa barn och olyckor kan ske, men ärligt talat blir jag mörkrädd när plutläppar ynglar av sig som en avelstikar.
 
Och killarna då? Skäms på dem med, de hade oskyddat sex och sedan stack dem, de får lika mycket pisk som tjejerna av mig i det här fallet.
Någonstans får man inte glömma bort barnen, vars barndom och stabilitet hotas av en mamma som valde bort sina ungdomsår för den där rosaskimrande drömmen om att hon och den fjortisförlovade tonårsförälskelsen skulle bilda familj och vara tillsammans i all framtid.
Eller för att gravidmagar är fint. Eller för att hon då får en hållhake på killen som smådissar henne.
 
Och killarna, som i 99% av fallen bara sticker. Trots att de vet vad som kan hända om man har oskyddat sex.
Jag hoppas de ångrar sig bittert när tonårshormonerna har pyst ut och de får lite vett i skallen.
 
Har man valet tycker jag åtminstone man kan vänta till man har en inkomst och tak över huvudet, utöver det är åldern ganska irrelevant.
Däremot vet jag själv hur man var som tonåring och det var allt utom en lämplig förälder, man trodde sig veta och kunna allt men egentligen var man bara omogen och hormonstinn.
Man ska också komma ihåg att trots att det går att festa då och då så finns det inte längre utrymme för ett oansvarigt tonårsliv, som jag tror är nödvändigt för oss alla att gå igenom.
 
Jag valde abort, det gör väldigt ont ibland om jag ska vara helt ärlig. Jag försöker att inte tänka så mycket på vad det kunde ha blivit om jag lät bli.
Jag vet bara att jag hade blivit ganska bitter över att jag aldrig fick simma i korallrev, bestiga Machu Picchu, sitta i ett partytält någonstans i Smålandsskogarna och vråla med i gitarrspel 3 på natten eller för att jag aldrig hade kunnat hålla en livs levande Lamaunge i famnen, på andra sidan jordklotet.

Folk man inte vill ha på sin fest.

Jag har funderat länge på det här med svenskars festvanor och det faktum att vi är lite snikna med inbjudningarna.
Gästerna är noggrannt utvalda och om någon vill ha med sin en polare, övervägs det likt ett domstolsbeslut.
Oftast blir det ett "Okej då" eller ett "Alltså, vi blir för många".
 
Alkoholens köps individuellt och man delar sällan med sig. 
Utomlands är det helt andra bullar, när jag festade i Frankrike fick alla som ville komma och dra med sig vem de ville.
Nästan alla hade med sig tre flarror vin, en vodka, en whiskey, en skumpa som de langade upp på bordet för alla att dricka.
 
Jag kan tycka att vi svenskar är rätt fjantiga med det där. Om någon har slut på öl så får personen ifråga tigga till sig lite vin av någon som har en full BIB och om någon vill ha med sig en kompis så blir det genast ett jätteproblem.
Varför är vi sådana?
Jag vet inte, jag är själv lite sådan, jag vill ha kontroll på vilka som kommer. Det beror på flera orsaker och jag tänkte presentera dessa nedan.
 
Folk man inte vill ha på sin fest:
 
Trevliga Tobbe - "Kan jag ta med mig Tobbe? Han är asschysst, jag lovar!" och Tobbe visar sig vara asschysst, men tål inte sprit. Så efter två shottar tequila ser han alla som kastar en blick på honom som potentiella hot och börjar vifta med nävarna. På grund av sitt neandertalar-state är han inte heller lätt att kasta ut, i värsta fall krävs ansamlingar från hela festen, eller ännu värre fabror blå.
 
Kleptoman-Kalle - Som tack för att han fick komma tar han med sig värdens mobiltelefon och ipod (har jag varit med om 2 gånger), går aldrig att spåra efter som han/hon döljer denna tvångstanke väldigt väl.
 
Bekräftelse-Bea - Skapar rabalder genom att stöta på alla upptagna killar, trots det utbredda utbudet av singelkillar, varför? För att hon kan.
 
Gråt-Gabbi - Efter 4 öl börjar tårarna spruta. Det är uppbrottet hon gick igenom för 2 år sedan, hennes jobbiga barndom, att killen inte svarat på hennes sms på 5 minuter, att hon är tjock, att barnen i Afrika svälter. Har hon väl börjat är det nästintill omöjligt att få stopp på denna rinnande kran. Partypooper av värsta sort.
 
Per och hans polare - "Är det okej om jag tar med mig 2 assköna killkompisar?" Ja visst. När han dyker upp utanför dörren har det talet på något magiskt vis multiplicerats med 8 och där står ett tiotal brölande, packade grabbar. Har man lägenhet kan man kika i titthålet och avspisa sällskapet.
Har man villa kan man bara titta på medan mammas antika porslinssamling och annat värdefullt krasas under fyllskallarnas genomfart.
 
Spy-Sofia - Ditsläpad av någon oansvarig person, blott 14 år gammal och har ingen aning om hur många 7.0 skogsbär hennes späda kropp klarar. Hon raglar omkring i myllret av människor och innan någon hinner reagerar har hon spytt ner hela hallen och ligger medvetslös på golvet.
 
Detta är väl anledningen till att man granskar sin gästlista så noga. Vissa människor lite överdrivet mycket, kanske finns inte dessa karaktärer i Frankrike eftersom de druckit vin sen de var 7 år gammal och således är härdade?
 
Fast egentligen, ska man träffa nya människor är det risken man får ta. Kanske borde vi vara lite mer öppna och se till att ha en bra back-upp om någon av dessa gäster dyker upp? Eller bara se till att ha ett rum med bra lås dit man kan slänga in dem?
 

Dagens geni.


Nuf said.
















Homosexuella och svenska flaggor.

Dagens funderingar:

1. Länder som är emot homosexualitet, allvarligt talat, vem orkar överhuvudtaget bry sig om vilken sexualitet någon annan har? Och hur i hela världen påverkar det mig som enskild person att någon annan lever med/har sex/pussas med en person av samma kön?

"Jag börjar få såna jävla problem med knälederna, det är ju för att det är två lebbar som flyttat upp i lägenheten ovanför"
eller
"De där nedrans bögarna, nu har bensinpriset stigit igen och allt är deras fel".

2. "Man får inte ens ha svenska flaggan på sin balkong utan att bli kallad för rasist" - according to who?
Jag har aldrig i mitt 21-åriga liv hört en person av utländsk härkomst säga "fy fan vilken jävla rasist, svenska flaggan på verandan och allt, det syntes på lång väg".

Faktum är att vad jag kan se så bryr sig personer med utländsk härkomst inte ett skit huruvida vi svenskar springer runt med en sverige-tröja eller har vår flagga på balkongen, lika lite som de bryr sig om lakritspuckar (alltså den är ju sjukt långsökt).
De som bryr sig är ofta etniska svenskar, de är de enda som gastar om att allting är rasistiskt och tror att alla personer med utländsk bakgrund lider av en genetisk överkänslighet och känner sig kränkta om någon säger "Jag gillar Sverige".

Förövrigt - att tycka om sitt land säger egentligen ingenting om vad för åsikt man har om andra etniska grupper. Det betyder enbart, just det - att man gillar sitt land.

Det kanske är dags att sluta analysera sönder allt och tolka in saker som inte ens finns där.

Nu har jag svaret!

"Du har PMS
Äntligen! Att ha PMS betyder faktiskt att du kan äta mer. När du har PMS blir du hungrig eftersom din kropp, sporrad av hormonet progesteron, bränner mer kalorier.

Under den andra halvan av din menscykel gör de ökade halterna av progesteron att förbränningen ökar, vilket betyder att du faktiskt behöver mer kalorier för att må bra. Det vanligaste är att du äter cirka 300 kalorier extra och om du inte har gjort det så gör magen sig påmind."



Det förklarar det jag har undrat sen jag blev drabbad av denna kvinnoplåga för ca 10 år sedan. 


Jag blir inte lyckligare av en take-away-latte.

Varför mår unga tjejer idag så dåligt?

Jag vet varför - för att de läser cosmos idiotiska råd på hur man mår bättre.
Igår låg jag och Anna på stranden tillsammans med hennes familj, hon hade köpt med sig vad hon uttryckte var hennes "hat-kärlek-tidning", Cosmopolitan. Och jag förstår varför.

Där fanns nämligen en lista på vad man kunde göra om man som tjej mådde dåligt eller hade dålig självkänsla. Råden var bland annat;
- Unna dig en take-away-latte, kära HJÄRTANES, jag häller i mig nybryggt kaffe varje dag på jobbet, varför skulle en sketen take-away-latte ta bort min ångest? Och UNNA sig? De flesta av oss dricker kaffe varje dag, det är inte gräddtårta vi pratar om.

- Måla läpparna röda, jag vet inte ens i vilken ände jag ska börja, men jag lovar och svär att om jag ligger i sängen och gråter kan jag sätta min högra hand på att ångesten inte kommer lätta om jag ser ut som min hjälplärare i mellanstadiet.

Vad är detta för skitråd? Och allting ska vara så äckligt tjejigt också, det skulle aldrig stå "Häv i dig 5 bira, gå till Broder Tuck och slå någon på käften", Nej, vi ska unna oss en latte, raka benen eller kleta på oss läppstift.

Inte konstigt att tjejer mår dåligt, de får de sämsta jävla råden som står att finna, om man mår dåligt - gå till en psykolog eller samtalsterapeut, alternativt öva upp din självkänsla.
Och för guds skull, följ inte råden i fjantiga chic-flic-tidningar, du kommer bli grymt besviken.

I kind of got the point.



Jag har förstått nu Bergslagsbild AB, tack.

Don't drive and nap.

Allvarligt talat, nu måste jag få sula lite moralkakor omkring mig.

Det talas mycket om rattfylla, tack och lov är det socialt oaccepterat här i Sverige, om någon på fyllan börjar famla efter bilnycklarna kan man räkna med att  samtliga i sällskapet kommer brotta ner personen ifråga, binda fast honom/henne i sängen och kasta bilnycklarna i toan om det skulle behövas.

Men sedan har vi en livsfarlig bilförare som däremot är helt socialt accepterad och sällan omdebatterad.
Den trötta.

Jag har nu läst två artiklar, detta är inga fyllon, inga dömda kriminella eller oansvariga unga grabbar.
Det är småbarnsföräldrar, som trots att ögonen klipprar och de ser trippelt av trötthet sätter sig framför ratten och kör.

I det första fallet handlade det om en kvinna som åkte med sina två barn på en 110-väg. Hon somnade, körde av vägen och blev förlamad från halsen och neråt. Barnen klarade sig, men de förlorade på ett sätt sin mamma den dagen.

Idag läste jag en rubrik i Aftonbladet "Bil voltade i Stockholm", jag klickade på länken eftersom det ska mycket till för att en bil ska volta. Då var det en familjefar som somnade vid ratten, samtliga i familjen klarade sig, mamman med allvarliga men inte livshotande skador.

For fuck sake människor, det blir inga små blåmärken om ni smäller i 90km/h, inga brutna ben, det är raka vägen ner i kistan utan att passera gå.
Om ögonlocken klipper, tänk inte ens tanken på att sätta er i bilen, kan man inte hålla ögonen öppna har man inte den reaktionsförmågan som krävs för att framföra ett fordon.

Det är inte bara dig själv du försätter i livsfara, det är alla andra på vägen också. Det finns inget som är så viktigt att hinna till att man måste balansera mellan liv och död.

Jag vet hur det känns att vara så där trött, under min tonårstid kunde jag till och med somna medan jag satt och antecknade i klassrummet. När jag vaknade och kollade på papperet stod det inte ens ord där utan bara random streck kors och tvärs.

Det finns inte en chans på världskartan att jag skulle sätta mig och köra i det tillståndet, det är likvärdigt med att vara pruttfull, jag skulle aldrig kunna kontrollera bilen.

Det finns inga ursäkter what so ever, speciellt att åka med sina barn i bilen i det tillståndet. Den här pappan hade sjuk tur och jag hoppas att många läser den artikeln och att informationen går in i folks hjärnor vilket gamble det här handlar om.

Och för mamman som är förlamad från halsen och neråt blir livet aldrig sig likt. Tänk om hon hade skitit i att sätta sig i bilen, sagt "nej jag klarar inte detta, jag får ta tåget hem, jag får hämta bilen en annan dag". Då hade utgången blivit en helt annan.

Dagens tips.


Men for FUCK sake!

Jag är för gammal för lekar. Alla lekar utom bollkull i fagrasjö och burken på fyllan.

Kom 35 år för sent, gör det, men då kan man fan inte förvänta sig att jag har satt mitt liv för att invänta det momentet.
Då är jag long gone och har absolut inget intresse av att börja gräva upp gammal skit.
För skit är det.

Jag är inte intresserad av mystik och katt-och råttalekar, det är för mig lika underhållande som att äta mina egna tånaglar. Antingen kör man eller gör man det inte.
Inget alternativ är bättre än det andra, man gör det som känns bra, såklart, men då får man stå för sitt beslut och inte komma och whinea 78 år senare då man inser sitt misstag.

Sticker jag så gör jag inte för att jag försöker spela svårfångad, då är mitt budskap ganska klart.
Fuck the fuck off.


Nu är det allvar.

Ranelid har extremt ont i sina revben. Har alla antecknat det?

Oh the irony Janne



Det är av den här anledningen jag tycker det är eminent att vår allas Jan Guillou föregår med gott exempel och åker ner till Afrika och pangar Elefanter.

För det får man om man är europé och rik, eller?
Nedan följer hans försvarstal.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article14151737.ab

KÖRKORT!


Sjätte gången gillt.
Jag drog en rövare och snodde åt mig en avbokningstid i Jakan.

Uppkörningsledaren jag fick var helt fantastisk, jag förklarade mitt problem med min nervositet och att min körskola stämplat mig som klar.
Men han fick mig att känna mig trygg, jag gjorde några småfel som jag rättade till och såg till att ta djupa andetag.

Så stannade vi bilen och han sa:
"Ja du Emma..."
"Jag är inte godkänd, jag veet"
"Det var inte det jag tänkte säga, du är lite seg när du ska ur korsningar och sådant, men jag släpper dig idag".

Sedan kom tårarna, overklighetskänslorna. Jag ringde upp pappa och skrek i falsett
"PAPPA JAG HAR TAGIT KÖRKORT!", en kvinna som gick med sin hund på gångvägen tittade upp och sa
"Grattis"

Jag är så jävla stolt över mig själv. Jag gav inte upp, trots tårar, trots motgångar, trots min rädsla.
Jag höll ut och jag klarade det.

Så är resan till Portugal också bokad och semestern är beviljad. Någon gång ska väl jag ha lite flyt?
Nu tänker jag bara luta mig tillbaka och njuta. Idag slutar jag inte förrän 9 på kvällen, men imorgon tänkte jag köra en liten tur till mor min.

Det kommer bli första gången jag kör själv.


Kvinnor i TV-serier

Det finns en sak som fascinerar och stör mig något enormt i amerikanska TV-serier.

Att kvinnorna aldrig är fula, medan männen kan vara hur feta och ugly som helst, de får alltid en tight kvinna med gudakropp och dockansikte.
Men aldrig har jag sett det omvända.

De få mindre attraktiva kvinnor som förekommer i TV-serier är nästan alltid hushållerskor eller den bittra receptionisten som aldrig lyckas få någon karl.

Och männen är efterblivna karlakarlar som inte kan bre en macka själva, och om de väl gör något storartat som att laga frukost till alla så blir frun alldeles paff och berömmer det handlingsförlamade mannen för sin enastående insats.

Mannen porträtteras som en lätt utvecklingsstörd kåtbock som alltid är sugen. Det förekommer väldigt sällan att det faktiskt är kvinnan som är het på gröten och vill få sig ett skjut, nej hon ligger alltid där fullt påklädd när det är läggdags och himlar med ögonen när mannen börjar talla.

Utseende är inte allt, även om attraktion spelar en stor roll i mötet mellan två människor, men faktiskt så är det så att kvinnor som inte är attraktiva för gemene man mycket väl kan gänga med en hunk och tvärtom med män.
Men att kvinnor aldrig tillåts vara något annat än perfekta medan männen kan vara hur feta/skalliga/håriga som helst, det gör mig faktiskt pissed off.

Och ska vi vara helt ärliga, hade dessa kombinationer förekommit i verkligheten?

Hade han blivit haffad av...


Henne?!

Och hade
Han



Fått med sig henne från krogen?


Eller han, hade han kunnat haffa...


Den här puddingen?


Och den serievärldens enda överviktiga kvinna är naturligtvis hushållerska och crackpundare

Amerikansk politik i sitt esse.

Det finns en person på min facebook vars politiska åsikter får mig att tappa hoppet om mänskligheten.

Hon är amerikan och mormon och bor i Utah (såklart), hon lever i enlighet med sin religion, är nygift och har väntat med sex till efter äktenskapet och missionerar i långa kjolar och tantskor.
Och det är ju okej, i en fri värld får man tro på vad man vill, det är hennes åsikter beträffande andra människor som ärligt talat gör mig mörkrädd.

Jag tänkte dela med mig av ett inlägg om allas rättigheter till gratis utbildning som hennes bror har skrivit och som hon postade på sin facebook, det inleds med:

"Människors lika värde är den grundläggande principen om frihet. Det innebär att ingen person i sig har rätt att göra våld på någon annan. Det innebär att ingen person i sig har rätt att kontrollera eller styra någon annan."

Låter fint, right? Här följer fortsättningen:

"Fundera över påståendet "varje barn har rätt till en bra utbildning." Det låter trevligt, mycket generöst och omtänksamt. Politiker älskar att säga sådana saker eftersom det ger i omröstningar. Vem vill inte hjälpa barn få en bättre chans till ett framgångsrikt liv? Förespråkarna hävdar att jämställdhet i sig kräver att alla barn ges lika möjligheter att lära och utveckla sitt sinne. Sådana påståenden låter övertygande, men de växer ut från en missuppfattning om vad "jämställdhet" innebär

Dessa missförstånd om vad "jämlikhet" innebör orsakas ofta genom att ignorera det mänskliga arbete som krävs för att skapa förutsättningar i det dagliga livet. Om man antar att världen naturligt producerar köpcentra, utbildningsinstitutioner, hälso-och sjukvård, utveckling bostäder, matbutiker osv, då är det lätt att känna rätt till en "lika" del av dem. Men dessa saker inte naturligt förekommer i världen som stenar och gräs och vatten, de är en produkt av någon annans arbete. Att säga att varje person har rätt till utbildning motsvarar att säga att eleverna har rätt att tvinga lärare undervisa, fabriker att tillverka pennor, förläggare trycka läroböcker, kraftbolag, byggnadsarbetare, och så vidare för att ge dem en utbildning. Detta strider tydligt beskrivningen av jämlikhet ovan, att ingen människa har rätt att ta egendom någon annan eller kontroll eller styra någon annan.

Den korrekta förståelsen av vad mänsklig jämlikhet innebär blir tydlig när man börjar med en noggrann beskrivning av världen: världen består av många naturresurser, men de flesta är bara användbar eller värdefull om någon arbetar för att göra dem så. Det tar hårt arbete av andra människor för att skapa saker som utbildning. Med detta i åtanke är det lätt att se att du inte kan ta varor eller tjänster som produceras av någon annans arbete bara för att du vill ha eller behöver dem, som skulle behandla arbetaren som din slav snarare än som en jämlike. Istället måste du ställa in en frivilligt utbyte: ge arbetaren något han vill och han kommer att ge dig vad du vill i gengäld.

Så nästa gång du hör om en regering som planerar för att ge några underbara och välgörande service, kom ihåg detta: det socialistiska, utopiska åsikten att hela mänskligheten måste utnyttjas till plogen så att några centrala planerare kan förändra världen i Edens lustgård låter skönt att de som inte har för avsikt att göra mycket dra. Det låter också härligt att de som lyckas komma bakom plogen och ta tag i tyglarna. Men att tvinga ett ok på en annan person oavsett hur välmenande ditt mål, är aldrig kompatibel med människors lika värde.
"

Den här personen, tycker alltså seriöst att fri utbildning åt alla innebär att lärare tvingas att arbeta, att fabriker tvingas tillverka pennor och att tryckerier tvingas att trycka undervisningsmateriel.
Ja, det är verkligen så det går till, vi tvingar lärarna att undervisa under mordhot.

Som svensk är det så självklart att alla, oavsett bakgrund och inkomst har rätt till utbildning.
Att en person vars föräldrar är fattiga och utblottade ändå ska kunna utbilda sig till advokat om denne så vill. Hur kan man inte tycka att det ska vara så?

Ingen har möjligheten att välja sina föräldrar, således skulle alla som är född i låginkomsthem vara dömda att gå samma väg till mötes.

Om man kollar på Cops så ser man att larmen alltid sker i s.k trailer parks och svarta områden.
Varför då?
För att om det inte finns några pengar till utbildning så finns det ingen annan möjlighet för dessa människor.
Om mamman är en crack hoe så kommer barnet med all sannolikhet bli dömd till ett liv i en fallfärdig husvagn, och barnet till barnet och barnet till barnets barn och så kommer det hålla på i all oändlighet.

Dessa människor som anser att deras frihet inskränks om alla får möjlighet till fri utbildning förstår nog inte att vi här i Sverige inte lider av skatten som dras varje månad. Visst är den hög, men vi lever gott i alla fall.

Och vi lever med vetskapen att oavsett vad som händer, om man går bort, om man hamnar i  en livssituation där man blir ekonomiskt bakrutt eller väldigt sjuk så kommer ens barn alltid vila i samhällets trygga famn och kunna utbilda sig till precis vad de vill.
Eller att grabben till två alkholiserade föräldrar kan bli ljudtekniker eller jurist om han så vill.
För den sakens skulle betalar jag gladeligen 30% skatt.


Vi kan aldrig förstå en annan människas ångest.

Whitney, Any Whinehouse, Michael Jackson.

Ingen av dessa ovan nämnda dog en naturlig död, de dog till följd av ett hårt missbrukande.
Jag har tidigare skrivit ett blogginlägg där jag tar upp ämnet att skönhet och pengar aldrig kommer att skydda oss från ångest och olycka (http://epicblonde.blogg.se/2011/october/utkast-okt-29-2011.html)

Så är det ju, annars hade inte en kvinna med världens vackraste röst, stunningly beautiful och med så mycket pengar att hon hade kunnat köpa ett helt jävla land i cash, dött i sviterna av ett drogmissbruk 48 år gammal.



Vi sätter så stor tillit till materiella och ytliga värden, vi tror på riktigt att de kan rädda oss från den där djupa, rivande och fullständigt hänsynslösa ångesten som emellanåt drabbar oss människor.
Det räcker inte, det är lätt att tycka att Amy borde ha skärpt till sig och klivit ur sin crack-dimma.
Men vi har ingen aning om vilka demoner hon tampades med.

När folk talar om Whitney Houstons död säger nästan alla "Hon hade så mycket kvar att ge".
Är det för vår skull vi sörjer Whitney? För att vi inte längre fick fler låtar som kunde ge oss gåshud? För att hon aldrig mer kommer släppa ett nytt album och för att ingen någonsin igen får chansen att se henne live?

Kan vi inte bara sörja över det faktum att ännu en person - känd eller ej, har varit så ångestfylld att hon var tvungen att preparera sig för att orka med?
Och kanske till och med se oss omkring för att upptäcka att sådana saker kanske sker i vår nära omgivning.

Min sammanfattning av kvällens mello.


Ulrik Munther:
Nej, jag blev inte så jävla munter av ditt framträdande. Lady fucking Gaga har laddat upp en video av dig på sin twitter och att skicka en Emil i Lönneberga som lätt skulle kunna sno åt sig rösterna från alla fjortisar i hela europa hade ju kunnat bli hur bra som helst.
Istället gör du en dålig rip of på låten "Battlefield" (ni vet; "why does love always feel like a BAATTLEFIIELD, BATTLEFIIELD").

Du är helt enkelt för dålig för att kasta sten.


Top Cats:
Blöhö blöhö rockabilly, lyssnade inte så noga jag var för upptagen med att peta ut de godaste godisarna ur skålen.


Sonja Aldén:
Men fo HELVEDE, kan du sluta med dina evinnerligt tråkiga ballader kvinna? Vi har sett dig i virvlande beige, strassprydda klänningar bland rökeffekter och krälande dansare.
Du har bra röst men du kan då fan inte låta bli dessa godnattsånger. Vi vill se dig fucka ur i en tight läderdräkt med pyroteknik ut pattarna och använda den där rösten till något raffigt.


Andreas Lundstedt:
Vänta jag har hört den här låten förut... Den låter som alla andra låtar Andreas gjort. Solo och med Alcazar, altratraz, alcotransor. Han är het, han är bög, han har en bra röst. Han väljer att köra en Magnus Carlsson "Kom heem, vi börjar om iigen, nej förresten - vi ses aldrig mer" bluööhh.
Vi har hört den här låten 78 gånger innan och har vi otur får vi göra den en 79:de gång om han inte skärper sig.


Timoteij:
Trashar ett unikt vinnande koncept, d.v.s pop blandad med folkmusik med årets suglåt. Jag orkade inte höra utan började läsa tidningen istället, den var hysterisk och totalt menlös. Dessutom har Sara Löfgren, Sarek och en rad andra artister redan sjungit om stormande hav.
Så jävla intressant är det inte, man får sand i ögonen och är man ute och ror kan man drunkna.


David Lindgren:
Hysterisk teknodunk som fick mig att inte orka mer. Här satt jag återigen med näsan i tidningen.


Mimi Oh:
Kvinna, kunde du inte valt en lite längre och mer runkig titel? Tiden gick alldeles för långsamt innan den här snopp-låten var slut.


Thomas di Leva:
Min lilla älskling, så fin i sin kaftan och sitt rymdblommebabbel. Di Leva är så mysig med sitt kärleksbudskap att han borde ha gått vidare bara för den sakens skull.
Jag var dock mer intresserad av vad han hade att säga innan numret än själva låten.
Han skulle passat bra som ett fredligt LSD-rus i konfliktdrabbade Azerbajzdjan, eller hur?

Gina kommer med så klockrena kommentarer i Green Room, Helena Bergström däremot är helt värdelös på alla typer av imitationer och karaktärstolkningar. Kanske för att hon spelat exakt likadana roller genom alla år, men om ens make är regissör slipper man förbi castingen rätt lätt misstänker jag.
Sarah Dawn Finer - så ska en kvinnokropp se ut, vilka lovely former hon har, hade jag varit kille hade jag bara vilja dyka under hennes klänning och klämma överallt.

Känslan när...

Ens kollega kommenterar hur fit man ser ut när man i själva verket inte har tränat sedan man gick i 2:an på gymnasiet.

Tidigare inlägg Nyare inlägg